Jag lovade ju att skriva lite om min onda fot och vad som egentligen hände.
Första kvällen i Magaluf spenderades på stranden med diverse öl. Inte sådana här små öl som finns i sverige utan riktigt ordentligt nedkylda San Miguel på 1 liters flaskor. Fantastiskt trevligt. Eftersom vi var två vilsna pojkar på resande fot så letade vi febrilt efter människor att prata med. Men alla var ovanligt osociala och väldigt brittiska. Skit samma tänkte vi och fortsatte i egen takt. Vi fick tips om ett skandinaviskt hak som vi senare efter ett par (20st) öl begav oss till. Vi hade en allmänt trevlig kväll men efter att ha varit vaken sedan 05.00 och rest hela dagen så bestämde vi oss för att gå hem relativt tidigt. Fortfarande var bristen på svenskar enorm. Trist tyckte vi. Men allting vände på vägen hem då vi äntligen hörde lite svenska röster.
Vi samtalade en stund med vad vi trodde var fyra nyfunna vänner då allt tog en drastiskt vändning. Vi hade precis sagt hej då till varandra då ena killen vänder sig.
- Förresten, vilket fotbollslag hejjar ni på?
- Hmm, ja asso jag bryr mig inte så mycket om svensk fotboll men en kompis brukar ha fribiljetter till GAIS så brukar kolla på dom ibland.
- GAIS? HORUNGE! GRABBAR?! HAN ÄR GAISARE! JÄVLA HORUNGE! AAAAA IIIII KKKKK.
De kommande 30 sekunderna är lite luddiga. Jag vet att jag blir kraftigt omkullputtad och diverse sparkar träffade min glada semesterkropp.
Insåg inte riktigt allvaret förrän jag skulle försöka gå därifrån och inte hade någon känsel i foten. Kunde inte riktigt stöjda mig på den och hela kroppen värkte trots absurda mängder alkohol.
Det blev så småningom ett besök av en doktor (85 Euro kostade det att få veta att jag borde åka till sjukhuset) och han ringde en ambulans. Efter ett antal timmar på världens läskigaste sjukhus där en ”Javier” skjutsat runt mig i rullstol så fick jag åka hem. Ingen aning om vad som hänt med mig eftersom läkarrapporten var på spanska. Jag hade världens största bandage på foten/benet och blev tilldelad kryckor.
- Not broken, sa Javier.
- Ah, great. Sa jag
- No, not really. This will take much more time to recover from. Sa Javier och lämnade rummet.
Men varför låta några idioter förstöra en hel semester? Vi hade rätt kul trots att jag var smått handikappad resten av resan. Och eftersom jag älskar att dra alla över samma kam. Så hatar jag AIK som fotbollsklubb, som hockeyklubb, jag hatar ALLA aiks supportrar, jag hatar hela deras ledning och speciellt hatar jag de fyra idioterna som inte kan gå ut och ha roligt utan istället söker bråk.


Livet går vidare, har man inte festat så man slutar på ett spanskt sjukhus har man aldrig festat. Nu känns foten dock 95% bra och jag hoppas kunna köra ben något här i veckan