Gurrametoden.se

Har spenderat det senaste dygnet i Stockholm för att delta i Basementality Battles. Jag fick reda på att jag skulle battla för ett par veckor sedan, tror det var 3-4 veckor innan eventet men sedan dök det upp otroligt mycket i min väg som gjorde att jag helt enkelt inte hade chans att lägga så mycket fokus som jag borde ha gjort. Detta resulterade i att min text blev väldigt simpel. Jag hade några gobitar tyckte jag och tänkte att jag skulle försöka få fram ett hyfsat skönt performance på plats och försöka undvika att göra bort mig. Jag gjorde detta mest för att utmana mig själv i en annars ganska vanlig och ospännande vardag. Visst att jag har stått framför en kamera flera flera gånger men jag har aldrig rappat, uppträtt eller stått inför publik någonsin. Det skulle bli intressant att se hur kroppen reagerade.

När eventet började närma sig så var jag fortfarande väldigt lugn i kroppen, var rädd att jag skulle skaka ihop och ha en helvetesvecka men det gick helt okej. Sov tidigt på fredag och hade inge problem att somna. Tåget skulle lämna göteborg strax innan halv 9 på lördagsmorgonen. Väl på tåget så var det så jävla kallt så jag började skaka, trodde först att jag var nervös men så fort jag kom till Stockholm så släppte det. Var mest nervös över att jag inte var nervös.

Men jag behövde inte vara orolig, nervositeten skulle komma. Och när den väl gjorde det så gjorde den det med besked. När vi anlände till Gulan Store på södermannagatan så såg det inte ut som jag hade föreställt mig och i lokalen fanns en scen. Scenen gjorde mig så jävla nervös av någon anledning. Därifrån eskalerade allt. Var stundtals på väg att be om ursäkt och lämna stället och begå digitalt självmord för att slippa hatet på internet om killen som bangade. Men jag stannade kvar och nervositeten tog ytterligare ett steg åt helvete när första battlen var klar. En riktigt bra battle som genomfördes felfritt. Då tänkte jag bara att jag skulle aldrig fixa det här. Men matcherna rullade på och nybörjarmisstagen blev fler och fler vilket lugnade mig något – nu var jag inte ensam om att ev. fucka upp.

Efter ett par pauser och battles så var det dags för Metoden VS D-nice och Critical(arrangör) började med att säga att detta skulle bli en jävligt fet match, tack för den pressen! Jag vann när det blev dags att singla slant om vem som skulle bestämma vem som skulle börja. Jag valde att gå först och med darrig röst fick jag fram två rader. Sen stod allt still. 3 st stora kameror riktade rakt i ansiktet, strålkastare som gjorde det varmt och överallt stod människor med sina kritiska ögon och kollade på mig. Jag lyckades dock få ordning på texten hyfsat i första ronden även om min röst darrade som fan. Det släppte lite när publikens första reaktioner kom och sedan flöt det på hyfsat. Jag tappade min text på ett par ställen till men inga längre chokes.

Jag är ingen rappare, och för att bli bra på detta så behövs det mer förberedelser och övning. Ska bli intressant att se allting sedan när det släpps på Youtube men känslan jag har är att det finns dom som gjort betydligt bättre och sämre debuter tidigare. Jag skulle vilja sammanfatta min egen insats som att jag är sjukt nöjd med tanke på omständigheterna och hur jävla nervös jag blev. Jag utnämner ingen vinnare – det lämnar jag åt er sedan när den har kommit

Såhär lät det innan battlen från Skåne. Ni får avgöra om jag blev avlivad!

Med denna battle avklarad så är det dags att gå vidare med annat, händer sjukt mycket i mitt liv just nu men det förtjänar ett eget inlägg senare någon gång!

Foto från igår från en av kvällens huvudpunkter, Onkel Fix VS Jim Cedergren. Riktigt fet battle!
Foto av Rasmus Loo